Plötsligt mörknade dagen klockan fem. Isen krasade under bootsen och hästarnas päls blev tjock och ullig. Kilkenny ser ut som ett långbent får i sin ulliga päls, Rurik är bergis släkt med en ren att döma av pälsen. Tjock, tjock päls som ska värma i vinter. Den enda som behöver täcke ibland är vår långbenta dam från Göteborg, Zwyck. Hon lägger på sig långsamt men hoppfullt och idag kan vi se att både hull och muskler börjar komma tillbaka. Hon äter verkligen massor! (ni vet, äter som en häst ;-) men det tar tid att komma i hull igen när man som häst har passerat de tjugo.
Zara går ofta som gårdshund och umgås med oss alla, hundar, hästar och ridgäster. På bilden är hon väldigt intresserad av att få slicka ur det sista från Myrmins kraftfoderbalja. Jag kan berätta att Myrmin inte tyckte att det var en god idé.
Här står hästarna och kikar på oss när vi lägger ut hö uppe på kullen med hjälp av Rurik som körhäst. De är nyfikna hela högen och inte är Kilkenny särskilt rädd av sig, nej helst ska han vara hack i häl på ledarhästen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar