SilverMi har hittat hem!

Under sommaren har vi haft en gästande häst, en kallblodstravare som heter SilverMi. Hennes matte undrade om inte SilverMi var rätt häst för oss eftersom hon trodde att hästen skulle trivas bra hos oss. Ja, vi samtyckte och har försiktigt låtit henne gå i verksamheten under sommaren. Vi har skojat om hur bra det passar in med SilverMi på Silverberg och också pratat om hur bra hon har funnit sig tillrätta hos oss.
Hör här nu, -När så vi läste i hennes handlingar så visade det sig att det var just så, SilverMi är uppfödd på den här gården! Förra ägaren Torvald Andersson födde upp kallblodstravare och SilverMi var en av hans unghästar, född på gården.

Så nu har SilverMi kommit hem! 

Fantastisk att rida för våra lite mer vana ryttare. Vacker är hon också, vår SilverMi.

Tänk så liten och underlig världen kan vara!

Häpp! ...så vart det november.

Plötsligt mörknade dagen klockan fem. Isen krasade under bootsen och hästarnas päls blev tjock och ullig. Kilkenny ser ut som ett långbent får i sin ulliga päls, Rurik är bergis släkt med en ren att döma av pälsen. Tjock, tjock päls som ska värma i vinter. Den enda som behöver täcke ibland är vår långbenta dam från Göteborg, Zwyck. Hon lägger på sig långsamt men hoppfullt och idag kan vi se att både hull och muskler börjar komma tillbaka. Hon äter verkligen massor! (ni vet, äter som en häst ;-) men det tar tid att komma i hull igen när man som häst har passerat de tjugo.

Zara går ofta som gårdshund och umgås med oss alla, hundar, hästar och ridgäster. På bilden är hon väldigt intresserad av att få slicka ur det sista från Myrmins kraftfoderbalja. Jag kan berätta att Myrmin inte tyckte att det var en god idé.

Här står hästarna och kikar på oss när vi lägger ut hö uppe på kullen med hjälp av Rurik som körhäst. De är nyfikna hela högen och inte är Kilkenny särskilt rädd av sig, nej helst ska han vara hack i häl på ledarhästen.