
Kilkenny växer så det knakar. Cool, karsk och kaxig. Nyfiken! Häromdagen så stod mamma Hera bunden utanför stallet och han gick lös på stallplanen, knatar omkring och utforskar inne i stallet, sadelkammaren och utselningen. Jag fick bita mig i tungan för att själv inte bli orolig när jag hittade honom i en trång återvändsgränd mellan fyrhjulsvagnen, väggen och en stor hög med hinkar. Han provade försiktigt, konstaterade att det var stopp åt alla håll och backade sedan smidigt ut igen.
Det enda jag har sett honom reagera för är killen med röjsågen iförd full orange skyddsmundering som tog ner gräset på en vildvuxen kulle intill hagens ingång. Då sprang han faktiskt tillbaka 5-10 meter innan han vände, stod och tittade och sedan följde lugnt med mamma in i hagen.
2 kommentarer:
Vilken fin liten kille, precis som mamman. Lycka till med honom.
-Malin
Åh han är så fin! Bits han fortfarande lika mycket?
Skicka en kommentar